Ett citat om de stackars männen.
Kategori: Allmänt
Ni som känner mig vet att jag inte alls brukar yttra mig mycket om detta ämne och om jag väl gör det så handlar det om några få ord. Dock tänker jag ta upp någonting som jag läste idag, som Pelle Billing har skrivit, författare av Jämställdhetsbluffen och bloggare som utger sig själv som en kunnig och objektiv man.
I just hans nyutgivna bok så har han skrivit följande:
”I decennier, ja till och med i ett par århundraden, har kvinnor varit duktiga på att artikulera vad som är jobbigt och problematiskt med att vara just kvinna. Utifrån det har vi sett hela kvinnorörelsen växa fram samt skapat en jämställdhetspolitik som handlar om kvinnofrågor. Männen har samtidigt varit mer eller mindre tysta och mansrörelsen lyser med sin frånvaro.
Vadan denna manliga tystnad? Varför klagar inte män på sin könsroll när de utan problem bildat fackföreningar, nykterhetsrörelser och politiska partier? Den avgörande distinktionen är att det är tabu för män att klaga inför kvinnor; det är tabu att framstå som en man som inte kan eller inte vill uppfylla sin könsroll i förhållande till kvinnor. En sådan klagande man ses som en person som misslyckats med sitt uppdrag att prestera och försörja, och en sådan man är inte attraktiv för någon – i synnerhet inte för kvinnor som håller på att välja en partner.
Hur ska då män jobba med mansfrågor? Det låter onekligen som pest eller kolera att man antingen är tvungen att vara tyst och bita ihop, eller så riskerar man att bli uppfattad som gnällig och omanlig.
Troligen handlar det helt enkelt om att våga ta risken och vara ärlig med det man insett. Ibland finns det inga genvägar, utan priset för förändring måste betalas. När homosexuella män först började komma ut i Sverige tog de en enorm risk, vilket borde kunna vara en inspirationskälla för män som vill arbeta med mansfrågor.
I slutändan tror jag heller inte att man ska överskatta de sociala riskerna med att arbeta med mansfrågor. Min egen erfarenhet är att många ser det som sunt, och passivt stödjer det man gör. Således är nog den sociala bestraffningen betydligt mindre än många män tror – och den är inte i närheten av de sociala och fysiska risker som homosexuella män tog när de startade sin rörelse.”Hur jag uppfattar detta är nog ganska ordagrant "vi män har det så svårt för att vi inte vågar stå upp för oss själva, det finns så få som för vår talan. Om vi misslyckas med att försörja vår familj så sätts vi i dålig dager och ser riktigt dumma ut i dagens samhälle. De homosexuella männen hade det faktiskt jättejobbigt när de kom ut". Med detta sagt vill jag lägga fram hur jag anser om citatet.
Jag förstår att män kan ha det riktigt jobbigt med den stereotypiska bilden om att man måste försörja sin familj och med all press som tillkommer detta stora ansvar.
Jag stödjer att män jobbar med så kallade mansfrågor.
Jag tycker riktigt synd om de homosexuella män som fick och säkert fortfarande, även om det är lite mindre nu, går igenom en ibland hotad miljö.
Jag tycker att vi ska visa all respekt för de män som inte utövar någon slags härskarteknik, i form av våld, kränkande eller vad det än kan vara, gentemot andra människor, kvinnor eller män.
Dessa saker står jag för, verkligen och jag tycker i allmänhet om män. Jag har absolut inga fördomar om att min man måste försörja mig medan jag ligger hemma och blir tjock av alla praliner jag köpt för hans slit-tjänade pengar medan han tar snabba steg mot en hjärtinfarkt på grund av överarbetande år. Jag tycker inte att en man borde vara rädd för att gråta eller visa andra känslor. Jag tycker inte att extreministiska feministiska kvinnor som kletar in väggarna med mensblod utför sina åsikter på rätt sätt eller att kvinnor alltid ska bli högst prioriterade i Sverige och att vi ska få tusentals kronor mer än män.
MEN faktum kvarstår kvinnor är också utsatta. De extreministiska feministerna tar upp saker som att 95% av anmälda sexualförbrytare är män, detta tycker inte jag är rättvist mot männen heller då dessa 95% anspelar på alla män i Sverige utan en del, däremot är det fortfarande riktigt skrämmande statistik som finns där ute. Men eftersom jag inte är en extreministisk feminist utan bara feminist så tänker jag prata lite om andra saker som påverkar och har påverkat kvinnor negativt.
Att vi kvinnor har varit duktiga på att "artikulera vad som är jobbigt och problematiskt med att vara just kvinna" håller jag med om men det finns en anledning till detta faktum. Den anledningen kallas kvinnoförtryck och ni som egentligen inte har någon aning om att detta ens har existerat, här har ni lite historia om kvinnoförtrycket i Sverige, i paranteserna finns andra saker som blev världsnyheter:
1845 - lika arvsrätt för kvinnor och män införs (året då USA's president beställde kameler för 30 000 dollar)
1864 - mannen förlorar sin lagliga rätt att aga sin hustru (Lincoln blev vald, för andra gången, till president)
1884 - ogifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder (första berg-och-dal-banan används)
1910 - preventivmedel förbjuds i lag (Kina förbjuder slavhandel)
1919 - kvinnor får rösträtt och bli valbara efter 23 års ålder (Litauen blir självständigt)
1921 - gifta kvinnor blir myndiga vid 21 års ålder (Albert Einstein presenterar sin teori om allmän relativitet)
1921 - första kvinnorna blir invalda i Riksdagen. De är 5 stycken och utgör 1,9 procent av riksdagen
1921 - lagen om kvinnans oskuld vid giftemål upphävs
1927 - statliga läroverk öppnas för flickor på samma villkor som för pojkar (Hitchcocks första fillm visas)
1937 - lika lön för kvinnliga och manliga folkskollärare införs (Chaplins första talfilm)
1937 - förbudet gällande användning, försäljning och upplysning om preventivmedel upphävs
1939 - trolovning, äktenskap, havandeskap eller förlossning kan inte längre användas som skäl till avsked för kvinnor i statlig tjänst (Hitler bråkar med alla runt sig)
1951 - kvinnan får bli förmyndare till sina egna barn vid mannens frånfälle (lögndetektor används för första gången i Nederländerna)
1958 - kvinnor får rätt att bli präster (Gibson får patent på Flying V Guitar)
1960 - lika lön för lika arbete för män och kvinnor införs, något som inte skulle följas alls och som fortfarande inte följs vid högt uppsatta arbeten (Hendrix spelar live för första gången)
1964 - p-pillren godkänns i Sverige (Beatles slår rekord med "I want to hold your hand")
1971 - särbeskattning införs (Cigarettreklamer förbjuds på TV)
1971 - Ny abortlag, kvinnan får själv bestämma om abort fram till 18 veckan
1981 - kvinnomisshandel faller under allmänt åtal (AIDS får en förklaring)
1982 - kvinnan får själv bestämma om hon vill ta sitt eget namn eller mannens vid giftemål (Jackson släpper albumet "Thriller")
1983 - Alla yrken blir öppna för kvinnor även inom försvaret (NASA lanserar Galaxy-B)
1986 - Karin Söder blir första kvinnliga partiledare ("Top Gun" har premiär)
1994 - Sveriges riksdag blir världens mest jämställda, av 349 är 144 kvinnor (Mandela blir Syd Afrikas första mörkhyade president)
1995 - Pappa månaden införs i föräldraförsäkringen (jag föddes)
1997 - Kristina Odenberg blir första kvinnliga biskopen (första kloningen lyckas någonsin, fåret Dolly)
1998 - lag om förbud mot köp av sexuella tjänster (Bill Gates får en paj kastad i ansiktet under ett besök i Belgien)
Här kommer nu ett fåtal saker som jag i alla fall uppfattar som orättvisor i dagens Sverige:
- Kvinnor löper mycket större risk än män att råka ut för våld i nära relationer
- Kvinnor återfinns mycket mer sällan än män på de högsta positionerna i det privata näringslivet
- Det är bara aningen bättre i de statliga bolagsstyrelserna och direktörsrummen.
- Kvinnor får betydligt mer sällan än män de allra högsta politiska uppdragen (statsminister, partiledare, finansminister, utrikesminister mm)
- Kvinnor måste på ett helt annat sätt än män räkna med att ständigt få sina kroppar bedömda och värderade, och ständigt räkna med att både de själva och deras insatser kommer att kommenteras och bedömas i relation till deras kropp och deras sexualitet.
- Betydligt mycket mer av det obetalda hemarbetet utförs av kvinnor än av män.
Så Billing och sådana människor som påstår att män har det så otroligt mycket jobbigare för att de är män, dessa tycker jag ska kolla in i samhället lite djupare och inte bara utgå från att alla kvinnor bara är tjatiga och hopplösa fall som endast klagar. Rada upp era orättvisor så som jag gjort det och så jämför vi lite innan ni sprider meningslös skit om att kvinnor inte borde beklaga sin situation som kvinnor.