Uppföljning på mitt förra inlägg.
Kategori: Allmänt
Som ni nog vet så bad jag om ett svar på min personliga respons av Maxs inlägg och resultatet av det inlägget blev föga förväntat. Han tog bort sin blogg. Jag blev lite besviken över att jag inte ens fick en kommentar av honom, ingenting alls, däremot blev jag osäker ett tag på om jag hade gjort rätt. Om jag hade rättighet att ifrågasätta hans sätt att uttrycka sig. Min mening var ju aldrig att han skulle bli ledsen eller arg och definitivt inte att han skulle ta bort hela bloggen. Jag tror att det finns otaliga mängder med folk som uttrycker sig på samma sätt, i samma slags sammanhang, så varför just hans blogg?
Å andra sidan så är ett steg framåt än inga.
Jag kom sedan på mig själv med att känna som om jag hade gjort något fel. Däremot har jag ju inte gjort något fel. Felen kom ifrån Max och man kan inte uttrycka sig på sådana sätt utan att man får räkna med kritik. Någon måste stå upp och många gjorde det i kommentarsfältet. Jag är nöjd.
Men jag är inte nöjd med allt jag såg bland kommentarerna på hans inlägg. Det fanns nämligen en stor andel tjejer som kritiserade den utsatta tjejen och nästan hejade på Max för det han skrivit. Det är just det där som jag avskyr. När tjejer vänder sig mot andra tjejer. Det här förtrycket från samma kön, trots att kvinnor ska kämpa för kvinnor. Hopplösheten i att man är så beroende av att få en killes bekräftelse att man vänder sig mot en ensam tjej och håller med om den brutala förnedringen som han utsatte en annan tjej för. DET ÄR TOTALT OACCEPTABELT. För att vi unga kvinnor ska ha ens en nys i vädret av att åstadkomma jämställdhet av vilket slag som helst, så innebär detta att vi måste ta varandras parti i kampen mot kvinnoförtryck, det är ingen tvekan om det. För många tjejer dömer varandra. Det är ett gigantiskt problem i vårt samhälle som ingen vågar påpeka men nu gör jag det.
Så jag säger; STÅ UPP, FÖR ALLA VÅRAS SKULL!
För någon dag står du där, då ingen står upp för dig eftersom du inte stått upp för någon annan. Våga strunta i bekräftelsen för det starkaste övertygelsen om att just du är bra kommer från handlingar och alltså från dig själv.