unenuitnoire.blogg.se

Den här gången är det ingen diskussion om vad som är rätt och fel. Det är faktum och någonting jag inte tolererar längre. Det är skillnader på benämningar mellan kvinnor och män. Då kan en tänka "vadå? SÅ stor skillnad är det inte" men det kan jag säga er att det är det visst. Efter att ha läst psykologi samt böcker av Henrik Fexeus har jag insett att ordval och sammanhang är två extremt viktiga faktorer för att få fram exakt vad man menar med en text, ett samtal eller liknande. 

Om ni nu vill ha exempel på vad jag menar kan ni kolla på följande klipp:

 

 

Vi kan ta ett exempel som nyligen hände mig i vårt "jämställda" Sverige. Jag satt på de luxe och tog en öl med några kompisar och andra bekanta när vi kommer in på hur jag när jag var 15 och 16 år snaggade av mitt hår. Snubben mittemot mig, vilken jag aldrig sett innan i hela mitt liv, ser chockerad ut och lägger kommentaren "nämen hörru, det var väl lite drastiskt och onödigt?" och jag undrar varför han säger det, då börjar han säga saker som "alltså, ofta du inte fick nog med uppmärksamhet? Jag menar med dina looks så...hehe!". Bara punkt där. Det var som att han först förolämpade mig genom att påstå att den enda anledningen jag, eller egentligen vilken tjej som helst som valt att raka av sig håret, endast gör det för att få uppmärksamhet, plus att han sedan kommenterar mitt utseende som om han flirtade med mig. Man kan ju lätt påstå att han fick vad han tålde sedan i verbal form men vad jag vill komma fram till med den här historien är att hade det varit en snubbe som berättade om hur han hade snaggat sig och inte jag som kvinna så hade ingen lyft ett ögonbryn när jag snackade om mitt hår. Folk frågade mig för övrigt ifall jag hade blivit nazist, lesbisk eller om jag hade varit med om någonting svårt och ångestfyllt när jag hade snaggat mig. Det var liksom det som var alternativen till att man kunde raka av sig håret som tjej (om man hade cancer fanns också på listan men det vågar ju ingen fråga).

 

Det finns många tillfällen folk höjer ögonbrynen mot tjejer, till exempel när man som kvinna agerar ledare, då blir man helt plötsligt en bossig, dominant och känslokall bitch istället för en bra, kompetent och bestämd chef, som en man skulle kallas. Jag kommer ihåg på mellanstadiet där jag skulle "tona ner det lite" då jag sa ifrån när killarna i klassen sa "nu är vi ihop och ska pussas". Jag var "för hård" när jag valdes till att styra upp fyspasset trots att det enda jag gjorde var att säga till killarna när de skrek och skrattade under tiden jag gav instruktioner. Jag har fått nog av detta. Jag vill åka runt och skälla ut alla som säger något annat än att tjejer kan. Jag vill skrika i deras öron alla förmåner vi har och att vi inte är uppkäftiga bara för att vi säger ifrån. 

 

Jag säger bara: KOM AN VÄRLDEN SÅ SKA JAG BANNE MIG VISA DIG VAD VI KAN OCH ATT VI KAN.