unenuitnoire.blogg.se

 

Ni vet den där känslan när man bara är helt lycklig och nöjd med allt? Nästan så att du vill småskratta hela tiden. Som när du är kär eller som när du är liten och du vet att det finns ett slags oförklarligt nytt hopp när du sett till exempel Björnbröder, Poccahontas, Lilla Sjöjungfrun eller Lejonkungen. Ni vet; det kommer bli så himla bra, det ÄR så himla bra. Trots stress och tusen Internal Assessments att göra så känner jag så nu. Total harmoni och inre frid. Jag behöver inte någon drastisk förändring som jag trodde. Det går verkligen bra nu och jag ska fortsätta må såhär. Inte bry mig om människor runt mig som kan förpesta min vardag, för jag skulle faktiskt inte kunna bry mig, inte ens om jag försökte. (Det är dags för oss nu, Filippa. Är du med mig?) Det är så galet bra. Allt. 

 

Nu kör vi och vi gör det avskyvärt bra, aight?

 

Här har ni ert soundtrack!

 

Utan rubrik börjar jag nu skriva. Utan ämne också. Jag känner att jag måste få ut någonting som suttit i min ryggmärg ett tag men jag vet inte vad. Jag märker hur extrem känslan blir nu. Mina käkar är låsta och mitt hjärta bultar. Det är så jag märker att någonting behövs. En text.

Jag hör hur Wish You Were Here spelas ur mina hörlurar, men med The Sounds denna gången. Nästa låt är dock med Pink Floyd. De båda låtarna går under detta namn, båda lika vackra och båda lika betydelsefulla och jag måste sluta skriva för att bara lyssna.