unenuitnoire.blogg.se

Jag har ju skrivit om saker som jag anser är jobbiga. Nu tänkte jag däremot berätta en liten rolig historia om sommaren innan livets allvarsamma lek påbörjades.

 

Inferno-vintern var förbi och sommaren växte fram genom vårens få dagar. Jag visste mycket om den här sommaren men långt ifrån allt. Det var något av det vackra, att jag hade planer men ingen aning om hur dessa kommer att sluta. Nu vet jag. Verkligen.

 

 

Första riktiga festivalen - Siesta 2011

Det första tecknet på att det blir bättre. Jag har packat sovsäck, tandborste, polarmackor, baconost på tub, sandaler, converse, kläder (dessa kläder som tagit dagar att välja och de var exakt så jag tänkt mig i minst ett halvår), deo och smink sedan tog Freja resten. Vi hoppar in i den redan heta bilen och Love kör för att hämta upp Jocke och Anna. Allt var med. Biljett, pass, pengar och mobil. Jag vet det för att jag kollade minst tjugo gånger innan jag slängde in det stora i bagaget och tog den vävda axelväskan med mig och hoppar in i mitten av bilens baksäten. 

När vi kommer till Kungsmad svänger Love in på den lilla parkeringen vid kyrkan där Jocke står med all sin packning, beredd att åka. När vi kommit en bit på vägen bestämmer jag mig för att kontrollera att jag verkligen har med mig allt, passet, pengar, mobilen...var är biljetten? Av allt som någonsin kunde gå fel och detta var det allvarligaste. Såklart att det händer mig. Paniken drar över mig då jag mer och mer inser att jag tappat den, men var? Ingenstans i bilen så vi åker tillbaka till parkeringen där vi hämtat upp Jocke och där, vid trottoarkanten, ligger ett ihopvikt papper med texten "Siesta 2011" på. Jag tror nästan att jag grät av lycka när jag insåg hur nära jag var på att gå miste om det jag fantiserat om så länge och efter den incidenten fortsatte vår resa. Jag var otroligt peppad och line-up:en var den bästa. Wolfmother, the Ark, the Sounds, Crookers, Rebecca och Fiona, Håkan Hellström, Henrik Berggren, Graveyard, Dada Life, Looptroop Rockers, the Kooks, Slagsmålsklubben etc. Jag älskade mitt liv. Vi begav oss med stora förhoppningar mot Hässleholm och trots den varma bilen, noll timmar av sömn och vilseledningar så fanns det ingenting som kunde tynga ner eller söva mitt femtonåriga jag. Det fanns ingenting som kunde stoppa oss. 

Efter tre timmar i bilen så ser jag en gräsplätt fylld av bilar i ett omhägnat område, redan då visste jag att vi var framme. Parkeringsvakten fick pengarna och anvisade vägen till var vi kunde ställa bilen. Väskor och folk ramlade ut ur den proppfyllda bilen och jag tittade förväntansfullt och lyckligt på Freja som bytte en lovande och erfaren blick med mig. Mitt liv kändes lätt och alla problem var profana och oviktiga. Mina drömmars bild höll på att bli verklig men den var så mycket vackrare än i mina drömmar. Släpandes på tält, sovsäckar, väskor och kassar begav vi oss mot biljettbåset där killen som hade hand om det skulle klä min nakna arm med det första festivalarmbandet jag någonsin haft. "Camping Access S¡ESTA! 2-4 JUNI 2011"  grönt och vackert. Det var också precis det vistelsen skulle bli - vacker.